Sommar, sommar, sommar!

Så underbart att äntligen kunna säga att man har semester. Har jobbat otroligt mycket sista tiden så att nu bokstavligt få skaka av sig måsten och deadlines känns fantastiskt. Idag har jag ätit smultron som jag hittade i skogen... smaken av smultron är smaken av sommar för mig. Då vet man att nu står solen som högst på himlen, ännu är det långa ljusa dygn framför oss - och framförallt; ljumma varma vindar.

Min semester brukas stavas Falsterbo - så även i år. Denna pärla i Sverige! Jag älskar känslan när jag åker över bron i Höllviken... den pirrande förväntan inför veckan som stundas av vackra hästar, spännande tävlingar, massor av människor, bra mässa, intressanta seminarier - allt i en skön stämning, varvat med sol och bad på stranden.

När jag kommer hem tänker jag ta mig en skogsrunda, kanske hittar jag lite mer smultron då. Att förlänga sommaren med att klä dessa röda söta bär på ett grässtrå - det är lycka!

Äkta kärlek!

Sverige har fått en ny prins. Kronprinsessan Victoria gifte sig med sin Daniel, en helt vanlig ”svensson”-kille. Hur det bara kan vara möjligt stavas med ett enda ord: kärlek. Det fullkomligt lyste om dem båda. Efter att varit lite trött på allt tjat om bröllopet var det skönt att det äntligen var dags, säkert även för dem.

När man såg dem komma in i kyrkan kändes det rätt. Rätt att Kungen gick sida vid sida med sin dotter, rätt att brudgummen fick gå jämte halva och sista biten fram till altaret. Då de stod där framme, med ryggarna mot oss betraktare, får man hoppas att de bara såg varandra, att de glömde att några miljoner tittade på dem också. När de gav varandra sina löften kändes det nästan som om tiden stod stilla. En lätt darrning på handen och verkligheten var påtaglig. Blickarna de utbytte sinsemellan sade mer än tusen ord. Kärleken strålade.

Att veta när någon man träffat är rätt är inte det lättaste. Att däremot veta att Victoria och Daniel är rätt för varandra är lätt att se. Vilka kval de måste ha gått igenom innan alla dessa år, långt innan detta bröllop förkunnades ... Hon måste ha tänkt många gånger; ”kan jag ta en man av folket? kan jag lita på att hans kärlek är äkta?” ... han å sin sida måste ha tänkt; ”aldrig mera ett vanligt liv, varför vill hon ha just mig?”

Kärlek är att älska, stödja, trösta, respektera, bejaka, tro på varandra. Att ha tillit tror jag är den största byggstenen. Först då kan man känna trygghet. Jag tror att både den blivande drottningen med sin prins har börjat sitt bygge med de flesta av dessa byggstenar... det liksom kändes i luften, äkta kärlek är inget man skojar bort. Som blivande regenter för Sverige i tiden känns det fantastiskt att kärleken segrar över allt.

Djuren berikar!

Tänk vad djuren berikar oss. "En människas bästa vän" säger man oftast om hunden...varför inte om både katten och hästen? Hos mig är de alla mina bästa vänner! Jag älskar djur... djuren lever här och nu. De finns närvarande varje sekund och instinkterna finns där hela tiden, äta, sova, busa, vila, leka, bajsa...ett enkelt liv?! De finns tillgängliga för oss, vi är deras ledsagare.

Kärleken till ett djur är rak och tydlig, och man får direkt gensvar. Att vara vänlig men bestämd, mycket kärleksfull och man har fått en vän för livet. Jag blir så otroligt glad av alla mina djur. Att se dem trivas är ett bra betyg för att få kalla sig djurvän!

Genusperspektiv

Har läst mycket senaste tiden om olika kopplingar mellan könsfördelningar och skillnaderna/likheterna mellan uppväxten pojke/flicka. Är det arv eller miljö som styr våra instinkter? Man hör många som ojar sig över att deras flicka älskar färgen rosa trots att de redan från flickans födsel haft blå kläder på henne, att flickan bara vill leka med dockor trots att de underhållt lekar med bilar och bollar istället. Man undrar varför pojkar leker krig och förfasas över hur enkelt en pinne förvandlas till ett skjutvapen i den lille pojkens händer.

Jag skulle vilja gå till djurens värld en stund. Ta djurungar som exempel. Tänk dig ett föl, en kalv, en valp, en kattunge. Hondjuren av dessa arter är genomgående något lugnare till sinnes, söker oftast mera social kontakt, är mera omhändertagande om varandra. Handjuren är livligare, framfusigare, vill busa, söker en kompis som vill slåss, bits, vill märka revir, tar mera plats ... med detta vill jag ha sagt att vi kan inte ändra vårt arv. Det kön vi föds till är genom kromosomuppsättningen sådan att vissa instinkter ej går att behandla eller jobba bort. Det är naturligt.

Om mannen/handjuren också kunde föda barn/ungar, ja, då hade det självklart sett annorlunda ut. Då hade vi kunnat snacka jämställdhet, för då hade vi ju varit jämställda - på riktigt. Men så länge som kvinnor är gravida och föder barn tycker jag att man ska låta naturen och dess instinkter ha sin gång. Det kvinnliga könet är sedan urminnes tider fostrade i att bära, föda och skydda sin avkomma. Mannens/handjurets instinkt är att försvara sin flock/familj, reproducera sig, försörja/jaga/fixa fram föda.

För ca 100 år sedan var det förhoppningsvis ingen "vanlig" människa som funderade över kontringen pojke/flicka, blå/rosa. Färgen rosa var möjligen en vacker körsbärsblomma om våren, inget annat, möjligen en sidenklänning förunnad någon på slottet. För hundra år sedan var det i Sverige ganska fattigt och de flesta levde mycket enkelt. Nu är det 2000-talet och modern tid - vet folk ens vad en instinkt är? Tror folk på fullt allvar att man kan bortse från ett arv sedan miljoner år...

En enda röra!

Vilken färg ska man välja? Blå? Röd? Röd-grön? Politik är en enda röra, inget parti är för mig särskilt färgstarkt.

Visst antar man att alla männiksor i grunden vill göra gott? Och om alla vill göra väl ifrån sig, varför hindra människor från att göra det? Varför har politiker i årtionden lagt mindre kraft på att förverkliga det ? för att i stället lägga tid och energi på att diskutera vem som ska administrera det?

Är vi i Sverige världsbäst på välfärd? Självklart kan vi vara stolta, vårt moderna Sverige byggdes upp från grunden av en arbetarmentalitet med en blomstrande industriell kultur som alltmer försvagas och tunnas ut ... kommer det att finnas någon industri kvar om 50 år, fundera på det... Det är lätt att inte se skogen för alla träden. Att man missar hon som står näst sist i kön till en höftledsoperation. Eller den funktionshindrade som drömmer om ett jobb. Att politikerna värnar så mycket om det administrativa och byråkratiska välfärdssystemet att det inte blir något över för den fysiska människan. Är det det valet vi ska göra till hösten? Läs följande påståenden:

I ett rättvist Sverige lämnas ingen utanför
Alla har rätt till en bra start i livet
Alla har rätt till lika vård
Sverige - Möjligheternas land
Ett rikare liv
Vi tänker skapa framtidens jobb
Det mänskliga partiet
Trygghet i det lilla är trygghet i det stora
Värdig äldreomsorg
Valfrihet för barnfamiljer
Solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet
Solidaritet med kommande generationer
Solidaritet med världens alla människor
Satsa på välfärden
Jobb åt alla
En trygg och värdig ålderdom
Jämställdhet och ökad trygghet för kvinnor
Krafttag mot brottsligheten
En ansvarsfull och hållbar miljö- och energipolitik
Minska arbetslösheten
En levande landsbygd.

Kan ni gissa vilket parti som säger vad? Detta är valimanifest för alla våra partier. Alla tycker likadant. I alla fall om man ska tro ovanstående citat. Men är detta signifikativt med vad den enskilda människan ska tro på? Jag undrar vilken färg som blir på modet denna höst!

Dyngkåt och ...

“Jag är känslig. Jag är mycket känslig. Jag är till och med överkänslig. Ibland får jag höra att jag överreagerar och att jag överdriver”.

Orden är Mia Skäringers. Jag var på hennes enmansshow i Växjö igår. Den var bra, den var till och med mycket bra! Jag läste en recension som jag inte alls instämmer med, var vi på samma föreställning?

Mia är en ovanligt klarsynt människa. Som säkert gått igenom en hel del, både svårigheter och annat som gör att man blir starkare. Hennes grova skämt speglar en samtid vi lever i. Vardagen är tragikomisk på många sätt. Vardagen blandar högt och lågt, glädje och sorg. I dag blir det allt vanligare med sexskämt, och allt längre ner i åldrarna. Det är lite tragiskt men säkert ofrånkomligt.

Att bejaka sin kvinnlighet var ett tydligt budskap. Likaså att längta efter någon att leva med, att dela sitt liv med någon. Att få känna kärlek ihop med en annan människa, att få vara romantisk utan att bli tagen för sexobjekt. Hon berättade öppenhjärtigt att hon ibland gett bort en bit av sitt hjärta till en man – av kärlek ville hon ge av sig själv, av kärlek hoppades hon på att få en bit av mannens hjärta. Oftast var gensvaret dock det motsatta. Bittra upptäckter som format Mia´s olika alias.

Att blanda sin egen livserfarenhet med diverse figurer lyckas, alla kan säkert känna igen sig i något. Själv fick jag en mycket underhållande kväll med små livsaforismer.

“Varför är det alltid så att det är vi som är överkänsliga? Det kan väl lika gärna vara männen som är underkänsliga?”

Ljuset och jag har återvänt!

Att få ställa fram klockan en timme varje vår. Sommartid, smaka på det ordet ... det lovar gott med ljusare kvällar, solen som orkar ta sig igenom den jämngrå himlen. Sommar är för mig den allra bästa av årstider. Jag får energi av ljuset! Och genom så enkla saker som att kunna vara utan jacka, barfota i skorna, att kunna låta ytterdörren stå öppen. Att öppna ett fönster och inte känna någon skillnad mer än den lätta brisen som sveper in likt en svalkande smekning. Mina barndoms somrar var ett enda långt sommarlov som aldrig tog slut. Det vore en underbar tanke att åter känna det som en möjlighet. Eftersom jag älskar sommaren vore det en självklarhet att sträva efter detta. Denna sommar ska bli den bästa av somrar! Men först en annalkande vår, fylld av hopp och knopp. Att åter se det gröna börja spira. Det spritter i både kropp och själ!