Blir så upprörd...

Läser i dagens Smålandsposten om p e d o f i l i. Ett mycket starkt, fruktansvärt och hemskt brott. Jag fördömer allt som snuddar vid detta. Att överhuvud taget vårda och ta hand om dessa brottslingar, ge dem god lagad mat varje dag, låta dem sova i sköna sängar, låta dem få samtalsterapi varje dag, ha ett eget varmt rum att stänga om sig, ha andra att prata/spela kort med om dagarna. Att de TILL OCH MED har egen dator, och kunna surfa och ladda ner barn-p o r n o g r a f i ...nä, men BINGO. Den svenska vården har lyckats?! eller... FY FAN vad jag blir upprörd.

Tänk att det finns andra människor som vill JOBBA med dessa personer? Jag är en stark beundrare. Att de inte bara vill jobba med dessa personer utan även tror att det GÅR ATT BOTA? Herregud...om det hade funnits en Gud så hade dessa personer inte funnits. Jag anser inte bara att det är fullständigt självklar med kemisk k a s t r e r i n g (medicinering som tar bort lusten) utan jag förstår inte varför det görs "på riktigt" ? Det är ett mycket enkelt operativt ingrepp. Vi gör det årligen på flera hästar. Med lokalbedövning. Pencillin i några dagar, sedan är de ok igen, men nu mycket lättare att hantera. Ni tycker säkert att jag uttrycker mig för starkt, men tyck det då. Jag hoppas att de p e d o f i l e r som blir dömda inom kriminalvården tas om hand på ett sätt som känns rättvist av de andra internerna. De som har turen att hamna inom psykiatrin, de får de himla bra. och skrivs snart ut. Återfallen är stora. Nähä? vad förvånad jag blir... (inte).

Jag läser vidare att det, när en p e d o f i l anses frisk och skrivs ut från vården, kan han tänkas FÅ ett boende (egen lägenhet) som ligger intill ett dagis och en skola, detta har tydligen hänt. DETTA HAR TYDLIGEN HÄNT. Jag finner inte ord, trots att jag förtvivlat försöker...

Nya vindar!

Känner mig piggare än på länge! Blommorna i kanten får symbolisera min längtan efter att det ska spira... låt våren komma, jag längtar efter att få se grönt gräs.

Jag längtar efter värme, värme från solens strålar... vedspis må vara mysigt men det är i mitt fall förknippat med kyla och hårt arbete.

Häromdagen hörde jag talgoxens spröda kraxande och blev rent lycklig. Den har inte heller gett upp, tänkte jag.

Snön har packats ihop, låt den försvinna i maklig takt, låt naturen ha sin gång och ge mig en snar vår!

Jag gjorde en kul grej förra veckan. Jag la ut en profil på en dejtingsajt... "Oj" vad många svar det blev. Jag ville testa, gensvaret var långt över förväntan. Massor av brev och "besök" på mycket kort tid. Egentligen är det väl nyfikenheten som driver mig, vilka är det som skriver? Är det seriöst eller bara på skoj? Den som lever får se ...

Är vitt en färg?

Vitt, vitt, vitt ... överallt vitt. Landskapet har förvandlats till en vit enhet. Likt inbäddat i bomull ser allt mjukt och fluffigt ut. Hade det inte varit för den stränga kylan hade jag varit ute precis hela tiden. Även om inte solen visar sig är det ljusterapi på hög nivå.

För en stund sen gick jag ut på sjön. Möjligheten att kunna gå på vatten ger en övernaturlig känsla. När isen lagt sig är det en fantastisk uppenbarelse att se naturen från sjösidan på vintern. Att heller inte veta om isen håller är kittlande och ger en adrenalinkick när man hör hur det "sjunger" under snö- och islagret. Jag gick allt längre ut och jag märkte att hunden inte längre ville följa med ... var det en varningssignal? Djur har ett sjätte sinne ... kanske var jag på väg mot svag is? Jag forsatte, må det bära eller brista, tänkte jag.

Att våga är hälften vunnet heter det ju. Jag borde våga mera. Jag hade en förhoppning vid detta års ingång att det skulle bli det bästa året i mitt liv hittills. Med facit i hand kan jag konstatera att så inte blev fallet. "Man har inte roligare än man gör sig" är en sliten fras. Men ack så sann. Jag har idogt försökt se allt i positiv anda, jag har bett om hjälp när jag behövt, jag har fattat flera beslut - men det visade sig, felaktiga belsut. Jag har tänkt ljusa tankar trots att den negativa spiralen dragit mig bakåt, neråt. Nu är jag heligt trött på allt det suddiga, ogreppbara som spelat mig chanslös. Nu är jag redo för nya friska vindar. Kanske ger jag mig ut på den svagaste isen någonsin? Men jag tror jag tänker ta risken - må det bära eller brista!

Snart dags ta fram staken :)

Ute härskar mörkret, det är mörkrets årstid. Ändå bor jag bara i (mörka?) Småland. Läste att i Lappland är det nu helmörkt i fyra månader... kan man vänja sig vid det också? undrar om jag skulle klara det... När jag var i nordNorge förra året var midnattssolen helt underbar, dagsljus 24 tim om dygnet, vilken energikick! Möjligen kompenseras dessa bofasta med 24 timmars totalmörker i flera månader? Ying och yang...

Nästa helg är det första advent och jag blir lika glad över detta faktum varje gång. Jag älskar att sätta upp adventsljusstakarna i fönstren och hänga upp stjärnor och andra ljuskällor. Men en grej har jag funderat lite på. Om man har en "vanlig" adventsljusstake som man sätter ner 4 st stearinljus i och som man tänder ett för varje advent - börjar man från vänster eller höger, vilket är vanligast?

Däremot märker jag att pyntet minskar för varje år, är jag lat eller är jag bara lite trött på samma (gamla?) tomtar? Vore ju trevligt med lite andra tomtar (på loftet?)... Kanske ska man ge sig ut i år och köpa in lite nytt pynt?

Hustomten här hemma finns i alla fall i allra högsta grad, han (?) gör små spratt ibland. Som t ex. att blåsa ut ett ljus när jag nyss tänt det. Eller som att skruva upp ljudet på tv:n/radion utan att jag ens är i närheten... eller bara går omkring i trappan så t o m hunden lyfter på huvudet och undrar vem det är som hörs men inte syns.

Snart blir det dagsljus och dags att ta tag i dagens sysslor. Ha en fin vecka, snart blir det ljus i varje hus!

Tvivel är granne med Gud

Den som vill, tvekar inte. Den som tvekar, vill inte! Dessa kloka rader har en annan klok människa sagt mig. Jag har se senaste veckorna tvekat och tvekat … inte alls likt mig. Men jag visste inte vad jag ville helt enkelt. Nu vet jag. Hoppas jag!

Men när vet man att något är rätt? Som när man frågar "när vet man att den man blir kär i, är den rätta"? När vet man att man är kär? När vet man att det är dags att bryta upp? När man legat vaken om nätterna och grubblat? När man väger för- och emot, för- och nackdelar - positivt och negativt, skriver upp plus- och minuslistor.

Jag ska snart bryta upp. Bryta upp något som känns invant och tryggt. Jag vet vad jag har men inte vad jag får. Kommer det nya att bli lika bra? Kanske bättre? Om jag inte hade brutit upp, hade jag ångrat mig då? Kommer jag att ångra mig ändå? Kanske längta tillbaka till det andra, det kända, det gamla? "Det var bättre förr" …

Hur det kommer att gå vet jag inte. Det enda jag vet är att nu har jag bestämt mig. Tvekan är över! Och det känns spännande.

Bonde Söker Fru 2010

I kväll börjar det - nu är det dags för säsongen 2010 av Bonde söker fru. Den här gången är jag inte med, men jag hoppas av hela mitt hjärta att det finns nya par som hittar varandra! För mig var det förra årets höjdpunkt! Att jag inte fann Den Stora Kärleken är nu av underordnad betydelse, men likväl var det ett äventyr som jag minns med glädje och spänning. Jag glömmer aldrig det jag delade med flera likasinnade, glömmer aldrig de stunder jag delade med "min" bonde.

Själv har jag dock inte hittat någon ny kärlek ... någon direkt jakt är det inte heller frågan om. Jag är nog mera som en trött gammal älgjägare. Sitter gärna på en stubbe och njuter av naturen och utsikten istället för att hålla koll på eventuellt vilt som springer förbi... 10-taggaren har man säkert missat, men frågan är om det var den man var ute efter?

Nu är det dags att lämna stafettpinnen vidare till nya sökande till kärlekstörstande bönder på olika håll i vårt avlånga land. Jag önskar återigen alla inblandade Lycka till!

Valfläsk

Dagen till ära blir det stekt fläsk, mums! (svensk husmanskost är bland det bästa jag vet).

För någon timme sedan var jag och röstade i vår lokala röstlokal, ca 500 m från mitt hus. Tog cykeln och hunden och röstkortet. Kommer in och upptäcker kö. De flesta vill inte visa vilka blanketter/röstsedlar de tar - ve och fasa om någon annan upptäcker vem man röstar på! Varför ska det vara så hemligt? Eller är det just det, det är lite spännande att faktiskt ha en egen hemlighet? Vad jag däremot inte heller begriper mig på är folk som röstar blankt...varför? i så fall, varför rösta alls? kom i så fall inte sedan och ha åsikter om Sveriges skatt/ välfärd/ skola/ omsorg/ sjukvård/ invandrarfrågor m. m.

Själv är jag inte konsekvent... i år röstade jag inte på samma som 2006. Och dessförinnan var det också ett annat parti, å andra sidan har jag alltid hållt mig till samma "block". En kul grej och bra idé är "Valkompassen" som jag använt mig av och blev inte ett dugg förvånad över resultatet. I kväll blir det allt lite spännande att följa valvakan tycker jag! Det verkar ovanligt jämt.

Veckan som kommer blir även intressant i min värld. På måndag blir det sadelutprovning. På tisdag fyller en nära vän år. Samt att jag ska vara med i förhör i Tingsrätten. Tjejen som blåste mig på pengar för stugan som jag skulle hyra, står åtalad och jag är nu kallad till förhör - spännande! På onsdag kommer hovslagaren - igen. På torsdag blir det packning. På fredag bär det tidigt av till Flyinge och kurs, då ska hästen och jag förkovra oss. Men däremellan blir det som vanligt jobb, både vanligt, ovanligt och mycket häst- och stalljobb.

Ha en bra vecka, everyone out there!