En enda röra!

Vilken färg ska man välja? Blå? Röd? Röd-grön? Politik är en enda röra, inget parti är för mig särskilt färgstarkt.

Visst antar man att alla männiksor i grunden vill göra gott? Och om alla vill göra väl ifrån sig, varför hindra människor från att göra det? Varför har politiker i årtionden lagt mindre kraft på att förverkliga det ? för att i stället lägga tid och energi på att diskutera vem som ska administrera det?

Är vi i Sverige världsbäst på välfärd? Självklart kan vi vara stolta, vårt moderna Sverige byggdes upp från grunden av en arbetarmentalitet med en blomstrande industriell kultur som alltmer försvagas och tunnas ut ... kommer det att finnas någon industri kvar om 50 år, fundera på det... Det är lätt att inte se skogen för alla träden. Att man missar hon som står näst sist i kön till en höftledsoperation. Eller den funktionshindrade som drömmer om ett jobb. Att politikerna värnar så mycket om det administrativa och byråkratiska välfärdssystemet att det inte blir något över för den fysiska människan. Är det det valet vi ska göra till hösten? Läs följande påståenden:

I ett rättvist Sverige lämnas ingen utanför
Alla har rätt till en bra start i livet
Alla har rätt till lika vård
Sverige - Möjligheternas land
Ett rikare liv
Vi tänker skapa framtidens jobb
Det mänskliga partiet
Trygghet i det lilla är trygghet i det stora
Värdig äldreomsorg
Valfrihet för barnfamiljer
Solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet
Solidaritet med kommande generationer
Solidaritet med världens alla människor
Satsa på välfärden
Jobb åt alla
En trygg och värdig ålderdom
Jämställdhet och ökad trygghet för kvinnor
Krafttag mot brottsligheten
En ansvarsfull och hållbar miljö- och energipolitik
Minska arbetslösheten
En levande landsbygd.

Kan ni gissa vilket parti som säger vad? Detta är valimanifest för alla våra partier. Alla tycker likadant. I alla fall om man ska tro ovanstående citat. Men är detta signifikativt med vad den enskilda människan ska tro på? Jag undrar vilken färg som blir på modet denna höst!

Dyngkåt och ...

“Jag är känslig. Jag är mycket känslig. Jag är till och med överkänslig. Ibland får jag höra att jag överreagerar och att jag överdriver”.

Orden är Mia Skäringers. Jag var på hennes enmansshow i Växjö igår. Den var bra, den var till och med mycket bra! Jag läste en recension som jag inte alls instämmer med, var vi på samma föreställning?

Mia är en ovanligt klarsynt människa. Som säkert gått igenom en hel del, både svårigheter och annat som gör att man blir starkare. Hennes grova skämt speglar en samtid vi lever i. Vardagen är tragikomisk på många sätt. Vardagen blandar högt och lågt, glädje och sorg. I dag blir det allt vanligare med sexskämt, och allt längre ner i åldrarna. Det är lite tragiskt men säkert ofrånkomligt.

Att bejaka sin kvinnlighet var ett tydligt budskap. Likaså att längta efter någon att leva med, att dela sitt liv med någon. Att få känna kärlek ihop med en annan människa, att få vara romantisk utan att bli tagen för sexobjekt. Hon berättade öppenhjärtigt att hon ibland gett bort en bit av sitt hjärta till en man – av kärlek ville hon ge av sig själv, av kärlek hoppades hon på att få en bit av mannens hjärta. Oftast var gensvaret dock det motsatta. Bittra upptäckter som format Mia´s olika alias.

Att blanda sin egen livserfarenhet med diverse figurer lyckas, alla kan säkert känna igen sig i något. Själv fick jag en mycket underhållande kväll med små livsaforismer.

“Varför är det alltid så att det är vi som är överkänsliga? Det kan väl lika gärna vara männen som är underkänsliga?”