“Jag är känslig. Jag är mycket känslig. Jag är till och med överkänslig. Ibland får jag höra att jag överreagerar och att jag överdriver”.
Orden är Mia Skäringers. Jag var på hennes enmansshow i Växjö igår. Den var bra, den var till och med mycket bra! Jag läste en recension som jag inte alls instämmer med, var vi på samma föreställning?
Mia är en ovanligt klarsynt människa. Som säkert gått igenom en hel del, både svårigheter och annat som gör att man blir starkare. Hennes grova skämt speglar en samtid vi lever i. Vardagen är tragikomisk på många sätt. Vardagen blandar högt och lågt, glädje och sorg. I dag blir det allt vanligare med sexskämt, och allt längre ner i åldrarna. Det är lite tragiskt men säkert ofrånkomligt.
Att bejaka sin kvinnlighet var ett tydligt budskap. Likaså att längta efter någon att leva med, att dela sitt liv med någon. Att få känna kärlek ihop med en annan människa, att få vara romantisk utan att bli tagen för sexobjekt. Hon berättade öppenhjärtigt att hon ibland gett bort en bit av sitt hjärta till en man – av kärlek ville hon ge av sig själv, av kärlek hoppades hon på att få en bit av mannens hjärta. Oftast var gensvaret dock det motsatta. Bittra upptäckter som format Mia´s olika alias.
Att blanda sin egen livserfarenhet med diverse figurer lyckas, alla kan säkert känna igen sig i något. Själv fick jag en mycket underhållande kväll med små livsaforismer.
“Varför är det alltid så att det är vi som är överkänsliga? Det kan väl lika gärna vara männen som är underkänsliga?”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar