Välkommen till världen!

Varje dag föds nya liv. Massor av små människor ser dagens ljus, jorden runt, varje minut, varje timme. Men för en knapp vecka sedan var en mycket, mycket speciell dag. Då föddes nämligen min brorson, alldeles för tidigt. Han hade bråttom ut och kom till världen redan i vecka 24. Trots komplikationer har han visat sig ha avgörande gnista och glöd för att parera livet. Jag är ödmjuk och fascinerad över hur stort det känns över denna lilla, lilla människa. Må Livets Kraft och Kärlek alltid kanta din väg. Jag älskar dig, du lilla, lilla liv.

I väntan på något stort

I slutet av september besökte jag min ena bror som bor i norra Sverige med sin sambo. Det var där som jag blev tillfrågad om jag ville bli gudmor till deras barn. De väntar sin förstfödda och som beräknas födas någon gång i slutet av april i år. Jag blev såklart överlycklig och längtar nästan lika mycket efter detta barn som de gör. Det är ett stort ansvar att bli gudmor och att jag alls blev tillfrågad gör mig mycket glad och varm i hjärtat. Jag kan inte tänka mig några bättre föräldrar än dessa båda. Glada, trygga, harmoniska, humoristiska, båda har bra jobb, och framförallt; kärleken står som spön i backen - de älskar verkligen varandra. Vad kan vara bättre förutsättningar? Men saker och ting kan kullkasta den allra tryggaste grundbulten. Min brors sambo får havandeskapsförgiftning och läget blir akut allvarligt. Nu behandlas hon på ett specialistsjukhus. Läget pendlar mellan stabilt och allvarligt. Hon får inte göra någonting men än att ligga stilla. Min bror kan vara stödjande passiv, men framförallt närvarande som jag tror är det allra viktigaste. Orsaken till havandeskapsförgiftning är inte helt känd men en betydande faktor kan vara högt blodtryck hos mamman. Blir blodtrycket alltför högt måste barnet ut ur mammans mage fort, för att rädda livet på båda. Det är mer än tre månader kvar av graviditeten. Jag ber många böner att mamman ska må bra och få vara gravid så länge som möjligt. Jag ber många böner för att det lilla livet ska klara sig bra, även om det måste ha bråttom ut i livet. Oavsett, kan du räkna med, Du lilla liv, att din gudmor ska finnas där, varje gång som dina föräldrar behöver hjälp eller avlastning. Jag hoppas din födelsedag blir till våren, när solen börjat värma och tussilago och blåsippor lyser gul och blå i skogskanten. Vill ni läsa min brors blogg så finns länken här intill.

Undergången är nära (eller inte :)

Bäst att skriva innan klockan och datumet slår över till den 21 december 2012. Enligt många går jorden under då, och ska man tro på en övervägande majoritet så har den profetian aldrig varit så säker som nu. Enligt Mayakalendern ska tideräkningen ta slut just detta datum. Bevis för Mayakulturen går tillbaka till 2000 år f.Kr. Maya syftar på mayatalande folk som i dag lever i samma områden som de gjorde då. Mayaindianerna var egentligen en rad olika folk med samma religion och kultur men som talade något av de 31 olika mayaspråken. De bodde i delar av vad som i dag är södra Mexiko, El Salvador, Belize, Honduras och Guatemala i Centralamerika. Mayakalendern är ett system av flera enskilda kalendrar, som användes av Mayafolken och var ett uttryck för deras stora intresse för astronomi och tiden. Den anknyter till astronomiska observationer av solår, månår och Venus synodiska perioder som forskare använder sig av än i dag. Matematiskt väl definierade tidsperioder hade rituella ändamål utan synbar anknytning till kända naturcykler. Sin matematik baserade mayaindianerna på talet 20. Matematiker i allmänhet har fascinerats av mayaindianernas matematiska system. Vad som är rätt, sant eller felaktigt kan egentligen ingen avgöra, men vi kan väl anta att planeten Jorden och dess invånare, vid denna tid, kan genomgå en positiv fysisk eller andlig förvandling, och att 2012 kan bli början på en ny era. Å andra sidan tror vissa att datumet 21 december 2012 markerar början på en apokalyps. Mayaindianerna påpekar att kalenderns långa räkning "tar slut" vid 2012. Det enda som dagens forskare är eniga om är det astronomiska fenomen där solen står på linje med Vintergatans centrum sett från Jorden, vilket inträffar endast en gång vart 26 000:ende år enligt vår tideräkning. Så enligt vårt esoteriska synsätt inträffar detta alltså den 21 december 2012 och inleder "en ny tidsålder" eller jordens undergång, den som lever får se! Spännande tycker jag!

Ingen Jante här inte!

Du skall tro att du är något. Du skall tro att du är lika god som alla andra. Du skall tro att du är klokare än alla andra. Du skall inbilla dig att du är bättre än alla andra. Du skall tro att du vet mer än alla andra. Du skall tro att du är lite bättre än alla andra. Du skall tro att du duger till. Du skall inte skratta åt någon utan med någon. Du skall tro att någon bryr sig om dig. Du skall tro att du kan lära oss något. Om du mot förmodan känner dig en smula pessimistisk lägger du till ordet "inte" framför ordet "tro" där det förekommer, och du får Jantelagens grundpelare. Detta är dock något som varje svensk med sund självaktning bör glömma så fort som möjligt. Du SKALL tro att du är något! Du är bra! Tänk efter, visst finns det något som du faktiskt är bäst på. Jag är bäst på en massa saker. Väldigt ovidkommande saker men ändå. Se det lilla i det stora. Ett litet steg, om än aldrig så litet, på vägen framåt, är ändå alltid ett steg framåt!

En riktigt dålig norgehistoria

Hemskt. Fruktansvärt. Otroligt ofattbart. Det finns inga ord i världen som kan ge livet tillbaka till alla de oskyldiga människor som dog av en vettvillings kulor. Där förståndet slutar tar våldet vid. Denne ensamme man, hans namn tänker jag aldrig säga, det är han inte värd, måste vara väldigt sjuk i huvudet. Att ta livet av så många oskyldiga är ett dåd som inte går att mäta. Jag läser i media att han ställer krav. Han vill ha en egen dator, han vill ha specialkost, han vill ha en viss advokat, han vill inte prata norska. "Han vill" - men herregud, jag hoppas innerligt djupt och tror på det norska rättsväsendet att ingen, INGEN, går hans vilja till mötes. Vem är han att ställa några som helst krav? Han är ingen människa i mina ögon, han är ett mycket sjukt djur. Ett skadat djur som mist allt förstånd, om han nu någonsin haft något. Jag skäms över att jag tar min egen dyrbara tid att skriva om honom, men egentligen är det en bearbetning av mina egna frågor, hur kan han få så mycket plats i media? hur kan man ens överväga att göra en flera månaders lång undersökning om huruvida han är psykiskt sjuk eller inte? En människa som skjuter ihjäl nästan hundra andra helt totalt oskyldiga människor, har - i mina ögon - inte rätt till någonting. Inte ens till att uträtta sina mest basala behov. Jag läser "han är trött, nu har han en säng att sova i" - varför ska han få en säng? låt honom lägga sig hur han vill i en betongcell, utanför fönster eller annan utrustning. Där kan han tyna bort. Alla de oskyldigas anhöriga har en fruktansvärd framtid till mötes. "Tänk på gärningsmannen med kärlek" läser jag någonstans. Hur ska det kunna vara möjligt att göra det? Kan det i någon mån finnas kärlek i den handling en man utför att döda en annan människa? Svar Nej. Denne man bör aldrig - aldrig - få någon som helst tillträde till ett liv igen. Jag hoppas, önskar och tror att det norska rättsväsendet tycker detsamma.

Vackra taggar

Livets små skutt tar sig förunderliga vägar, ömsom genom sorg, ömsom genom glädje. Jag har alltid gillat djuret igelkott.

Gillat och gillat förresten. Jag har ju aldrig direkt klappat en igelkott, men ändå tyckt att de är söta. Som ett slags urtidsdjur har de kvar sina taggar för att skydda sig från inkräktare.

Ända sedan barnsben har jag hört att om man har en igelkott i trädgården så har man inga ormar, eftersom igelkottar äter ormar. Detta kan vara den största anledningen till att jag gillar igelkottar. Jag avskyr nämligen ormar, jag är livrädd för ormar, tycker de är fruktansvärt otäcka och äckliga.

De senaste tiotal åren har jag inte sett en enda levande igelkott någonstans (och då bor jag ändå på landet). De enda jag har sett är de som tyvärr brukar ligga döda i vägkanten. Jag har faktiskt börjat tro att de har minskat i population.

Dagen efter Bessys bortgång, satt jag tidigt ute i trädgårdsmöblerna och drack mitt te. Rätt som det var så kom där en igelkott mitt framför mig. Han/hon var mycket söt och inte ett dugg rädd av sig, lugnt och fridfullt gick den där och luktade i gräset. Nu är lilla kotten här i trädgården varje dag. Jag har både välsignat och välkomnat den!

Min Bästa Vän

Min bästa vän, Bessy. Du berikar mitt liv. Med liv och lust har du hoppat och bokstavligt sprungit i raketfart in i mitt hjärta. Att springa är det bästa du vet. Men även att sova. Jag låter dig springa och uppmuntarar dig, du blir ännu gladare när du förstår att jag förstår dig.

Dina kloka ögon som ger mig så mycket värme och känsla tillbaka. Din mjuka nos som brukar snusa mig bakom örat. Din alltid så glansiga svartbruna päls som är så silkeslen - trots att du rullar dig i skiten ibland är du alltid lika ren och doftar så gott. Särkilt ett ställe i nacken, där luktar du extra gott. Jag skrattar högt varje dag åt dina försök att lura mig, kanske har jag en godis i fickan? Du passar på mig för du vet att jag kanske tar av mig jackan snart och då kan du smita fram, när jag inte ser, och vittja fickorna.

Jag kommer ihåg när du skulle simma första gången, du vevade med framtassarna ovanför vattenytan så du nästan sjönk som en sten, tills du kom på tekniken - nu simmar du smidigt och snabbt och älskar att få apportera i vattnet. Att jaga är bara roligt ibland. Om du ser en hare kan det vara värt att springa efter en stund men sen struntar du i det, katterna här hemma är roligare att jaga och leka med för de kan man ju busa och gosa med efteråt. Ibland när jag pratar med dig så lägger du huvudet på sned och lyssnar noga. Jag önskar att du kunde svara, för jag vet att det skulle ett klokt svar.

Nu finns du inte mer. En bil tog ditt liv, igår, på min självaste födelsedag. Jag hoppas och tror att du i dödsögonblicket gjorde vad du tyckte var roligast, att springa det fortaste du kunde. Förmodligen hade du sett en hare eller en katt på andra sidan vägen och sprang ut - framför en bil. Föraren smet men en annan snäll människa hjälpte mig att ta hand om dig. Den sista stunden fick vi i alla fall själva, du och jag, Bessy - min Bästa Vän - vila i frid. Jag hoppas och känner att du fortfarande är med mig, trots att mitt hjärta har brustit ut i obeskrivlig sorg så har du en för alltid, permanent plats i mitt hjärta.