En riktigt dålig norgehistoria

Hemskt. Fruktansvärt. Otroligt ofattbart. Det finns inga ord i världen som kan ge livet tillbaka till alla de oskyldiga människor som dog av en vettvillings kulor. Där förståndet slutar tar våldet vid. Denne ensamme man, hans namn tänker jag aldrig säga, det är han inte värd, måste vara väldigt sjuk i huvudet. Att ta livet av så många oskyldiga är ett dåd som inte går att mäta. Jag läser i media att han ställer krav. Han vill ha en egen dator, han vill ha specialkost, han vill ha en viss advokat, han vill inte prata norska. "Han vill" - men herregud, jag hoppas innerligt djupt och tror på det norska rättsväsendet att ingen, INGEN, går hans vilja till mötes. Vem är han att ställa några som helst krav? Han är ingen människa i mina ögon, han är ett mycket sjukt djur. Ett skadat djur som mist allt förstånd, om han nu någonsin haft något. Jag skäms över att jag tar min egen dyrbara tid att skriva om honom, men egentligen är det en bearbetning av mina egna frågor, hur kan han få så mycket plats i media? hur kan man ens överväga att göra en flera månaders lång undersökning om huruvida han är psykiskt sjuk eller inte? En människa som skjuter ihjäl nästan hundra andra helt totalt oskyldiga människor, har - i mina ögon - inte rätt till någonting. Inte ens till att uträtta sina mest basala behov. Jag läser "han är trött, nu har han en säng att sova i" - varför ska han få en säng? låt honom lägga sig hur han vill i en betongcell, utanför fönster eller annan utrustning. Där kan han tyna bort. Alla de oskyldigas anhöriga har en fruktansvärd framtid till mötes. "Tänk på gärningsmannen med kärlek" läser jag någonstans. Hur ska det kunna vara möjligt att göra det? Kan det i någon mån finnas kärlek i den handling en man utför att döda en annan människa? Svar Nej. Denne man bör aldrig - aldrig - få någon som helst tillträde till ett liv igen. Jag hoppas, önskar och tror att det norska rättsväsendet tycker detsamma.

Vackra taggar

Livets små skutt tar sig förunderliga vägar, ömsom genom sorg, ömsom genom glädje. Jag har alltid gillat djuret igelkott.

Gillat och gillat förresten. Jag har ju aldrig direkt klappat en igelkott, men ändå tyckt att de är söta. Som ett slags urtidsdjur har de kvar sina taggar för att skydda sig från inkräktare.

Ända sedan barnsben har jag hört att om man har en igelkott i trädgården så har man inga ormar, eftersom igelkottar äter ormar. Detta kan vara den största anledningen till att jag gillar igelkottar. Jag avskyr nämligen ormar, jag är livrädd för ormar, tycker de är fruktansvärt otäcka och äckliga.

De senaste tiotal åren har jag inte sett en enda levande igelkott någonstans (och då bor jag ändå på landet). De enda jag har sett är de som tyvärr brukar ligga döda i vägkanten. Jag har faktiskt börjat tro att de har minskat i population.

Dagen efter Bessys bortgång, satt jag tidigt ute i trädgårdsmöblerna och drack mitt te. Rätt som det var så kom där en igelkott mitt framför mig. Han/hon var mycket söt och inte ett dugg rädd av sig, lugnt och fridfullt gick den där och luktade i gräset. Nu är lilla kotten här i trädgården varje dag. Jag har både välsignat och välkomnat den!

Min Bästa Vän

Min bästa vän, Bessy. Du berikar mitt liv. Med liv och lust har du hoppat och bokstavligt sprungit i raketfart in i mitt hjärta. Att springa är det bästa du vet. Men även att sova. Jag låter dig springa och uppmuntarar dig, du blir ännu gladare när du förstår att jag förstår dig.

Dina kloka ögon som ger mig så mycket värme och känsla tillbaka. Din mjuka nos som brukar snusa mig bakom örat. Din alltid så glansiga svartbruna päls som är så silkeslen - trots att du rullar dig i skiten ibland är du alltid lika ren och doftar så gott. Särkilt ett ställe i nacken, där luktar du extra gott. Jag skrattar högt varje dag åt dina försök att lura mig, kanske har jag en godis i fickan? Du passar på mig för du vet att jag kanske tar av mig jackan snart och då kan du smita fram, när jag inte ser, och vittja fickorna.

Jag kommer ihåg när du skulle simma första gången, du vevade med framtassarna ovanför vattenytan så du nästan sjönk som en sten, tills du kom på tekniken - nu simmar du smidigt och snabbt och älskar att få apportera i vattnet. Att jaga är bara roligt ibland. Om du ser en hare kan det vara värt att springa efter en stund men sen struntar du i det, katterna här hemma är roligare att jaga och leka med för de kan man ju busa och gosa med efteråt. Ibland när jag pratar med dig så lägger du huvudet på sned och lyssnar noga. Jag önskar att du kunde svara, för jag vet att det skulle ett klokt svar.

Nu finns du inte mer. En bil tog ditt liv, igår, på min självaste födelsedag. Jag hoppas och tror att du i dödsögonblicket gjorde vad du tyckte var roligast, att springa det fortaste du kunde. Förmodligen hade du sett en hare eller en katt på andra sidan vägen och sprang ut - framför en bil. Föraren smet men en annan snäll människa hjälpte mig att ta hand om dig. Den sista stunden fick vi i alla fall själva, du och jag, Bessy - min Bästa Vän - vila i frid. Jag hoppas och känner att du fortfarande är med mig, trots att mitt hjärta har brustit ut i obeskrivlig sorg så har du en för alltid, permanent plats i mitt hjärta.

Kretslopp

Det var ett tag sen jag skrev ... tiden är det enda man kan lita på, den är trygg, tickar på i samma tempo. Långsamt ibland men oftast alldeles för fort, trots att den alltid är exakt likadan, på sekunden.

När inte den fria tiden tillämpas ägnas den åt jobb och arbete. Mycket av den senare varan. Tur (skicklighet :) att man gillar sina arbetsuppgifter! Ser dock snart fram emot sommarledighet och semester, det behövs för att fylla på med nya energier.

Vintern övergick till vår ovanligt smärtfritt. Snön liksom gled iväg, plötsligt var den bara borta. Nu spirar påskliljor och vitsippor och fåglarna bygger bo. Ljuset har återvänt, värmen likaså - sommartiden är äntligen här!

Två nya liv har hittills sett dagens ljus här på gården. Båda bruna och välskapta av hingstkön. Mammorna till dessa är mor och dotter till varandra, i hästars värld går generationerna lite snabbare.

Likt en cirkel rullar mitt liv på, ibland möts ett hinder men alternativa vägar finns alltid - det gäller bara att hålla ögonen öppna och ta emot signalerna. Kretsloppet är för evigt, öppna upp ditt sinne och ta emot allt gott som ges, det ska jag.

Blir så upprörd...

Läser i dagens Smålandsposten om p e d o f i l i. Ett mycket starkt, fruktansvärt och hemskt brott. Jag fördömer allt som snuddar vid detta. Att överhuvud taget vårda och ta hand om dessa brottslingar, ge dem god lagad mat varje dag, låta dem sova i sköna sängar, låta dem få samtalsterapi varje dag, ha ett eget varmt rum att stänga om sig, ha andra att prata/spela kort med om dagarna. Att de TILL OCH MED har egen dator, och kunna surfa och ladda ner barn-p o r n o g r a f i ...nä, men BINGO. Den svenska vården har lyckats?! eller... FY FAN vad jag blir upprörd.

Tänk att det finns andra människor som vill JOBBA med dessa personer? Jag är en stark beundrare. Att de inte bara vill jobba med dessa personer utan även tror att det GÅR ATT BOTA? Herregud...om det hade funnits en Gud så hade dessa personer inte funnits. Jag anser inte bara att det är fullständigt självklar med kemisk k a s t r e r i n g (medicinering som tar bort lusten) utan jag förstår inte varför det görs "på riktigt" ? Det är ett mycket enkelt operativt ingrepp. Vi gör det årligen på flera hästar. Med lokalbedövning. Pencillin i några dagar, sedan är de ok igen, men nu mycket lättare att hantera. Ni tycker säkert att jag uttrycker mig för starkt, men tyck det då. Jag hoppas att de p e d o f i l e r som blir dömda inom kriminalvården tas om hand på ett sätt som känns rättvist av de andra internerna. De som har turen att hamna inom psykiatrin, de får de himla bra. och skrivs snart ut. Återfallen är stora. Nähä? vad förvånad jag blir... (inte).

Jag läser vidare att det, när en p e d o f i l anses frisk och skrivs ut från vården, kan han tänkas FÅ ett boende (egen lägenhet) som ligger intill ett dagis och en skola, detta har tydligen hänt. DETTA HAR TYDLIGEN HÄNT. Jag finner inte ord, trots att jag förtvivlat försöker...

Nya vindar!

Känner mig piggare än på länge! Blommorna i kanten får symbolisera min längtan efter att det ska spira... låt våren komma, jag längtar efter att få se grönt gräs.

Jag längtar efter värme, värme från solens strålar... vedspis må vara mysigt men det är i mitt fall förknippat med kyla och hårt arbete.

Häromdagen hörde jag talgoxens spröda kraxande och blev rent lycklig. Den har inte heller gett upp, tänkte jag.

Snön har packats ihop, låt den försvinna i maklig takt, låt naturen ha sin gång och ge mig en snar vår!

Jag gjorde en kul grej förra veckan. Jag la ut en profil på en dejtingsajt... "Oj" vad många svar det blev. Jag ville testa, gensvaret var långt över förväntan. Massor av brev och "besök" på mycket kort tid. Egentligen är det väl nyfikenheten som driver mig, vilka är det som skriver? Är det seriöst eller bara på skoj? Den som lever får se ...