tisdag 2 februari 2010

Prövningar är en dyrköpt erfarenhet

Tänk vad man kan bli besviken … att bli besviken på människorna i sin närmaste omgivning är trist men att bli besviken på sina “vänner” är frustrerande. När ska man ge uttryck för sin besvikelse? När vännen gått över gränsen? Jag har genom de senaste åren lärt mig mer om människors mörka sidor än vad jag skulle önskat mig. Vetskap om detta är en dyr erfarenhet, bokstavligt talat. Att bli blåst på pengar är en sak. Det gör ont i plånboken. Att bli blåst på känslor gör ont i själen. Att bli blåst både på pengar och känslor – då snackar vi besvikelse. Djup sådan.

Du som blåste mig i somras på flera tusen kronor, som jag betalade i handpenning för att du var så trevlig och övertygande, med en utlovad sommarstuga som sedan inte fanns, du står jäkligt högt på min skala över människor som gjort mig besviken. Pengarna fick jag aldrig tillbaka, trots polisanmälan. Hoppas du läser detta och hoppas du hade roligt för MINA pengar. Som jag jobbat och skattat för. Som du, din looser, snodde av mig.

Du som tog, stal, min mobil, ur min väska, i somras. Jag spärrade både telefonen och SIM-kortet direkt, vad kan det ha haft för värde för dig? Jag fick en massa besvär, blev av med både hela kontaktlistan och ovärderliga telefonnummer, privata bilder och kalendarium samt en dyr telefon som fullständigt tappade i värde i samma sekund den blev spärrad.

Eller dig som jag träffade för ett tag sen, du som faktiskt var väldigt trevlig, du som faktiskt var väldigt mjuk. Att du kunde vara så schitzo, trodde jag inte. Du har klättrat högre och högre på min besvikelse-lista.

För varje ny bekantskap hoppas man på en jämställd individ, som kan matcha ens eget intellekt och budskap. När man efter ett tag inser sitt fatala misstag, sprider besvikelsen sin beska eftersmak. Prövningar som dessa är en dyrköpt erfarenhet.

6 kommentarer:

  1. Ja Åsa,taskig research brukar sluta så,tyvärr!
    Vad blev du av med?.....ditt hjärta?
    Jag är mycket för "tänk om"!
    Tänk om alla man mött hade haft en VDN märkning i pannan,vad mycket tid/skitsnack man hade sparat i sitt liv.
    Jag undrar vad det står på min.teatralisk kanske.........kommer någon och vilja tala med mig då........tänkte inte på det....=(

    SvaraRadera
  2. Nä, det är inte lätt att bli sviken eller besviken. Tjuvar blir jag förbannad på för stunden och de ska vara väldigt tacksamma att de inte är i närheten just då. Men efter ett tag är de glömda. De är så värdelösa att de inte ens är värda att ägna en tanke.

    De som sviker i känslor, vare sig det är vänskap eller kärlek, är ju svårare att ta och att förstå. Senaste tiden har mina vänskapsrelationer satts på hårda prov och det visar sig tydligt att det finns två kategorier: de som ger och de som tar. Kanske behöver det inte vara så fel i det för det som tagarna inte kan ge i känslor kan de oftast uppväga i mer praktiska handlingar och vice versa. Så det är kanske en fråga om att inte leta efter en människa som kan ge "allt" utan istället omge sig med många som kan på olika sätt kan bidra med att tillfredställa alla ens behov. Kanske kan det även göra att man inte har lika höga krav på en partner. Vad vet jag...

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Detta kan bli konstigt, sitter i Florida med ett USA-tangentbord. Mina "hjalpare sa ta semester nu" sagt och gjort.
    De oarligaste ar de som smorar mest, eller som trycker pa: att vi kanner ju varandra, tjohejsan vad blast man blir. Tog en snattare en gang och forklarade att du snor ju pengar fran mig och fick till svar: Har du betalt detta? Man blir ju sa forbannad att man har lust att klippa till personen, det gar tyvarr inte for da blir man anklagad for misshandel.

    Man vill ju inte tro folk om ont men det sitter en tagg varje gang det hander.
    Det gar inte att gora researh pa allt, man vill ju tro gott om personer man kanner.

    Ha det sa bra i snon pa hemmaplan.
    Kram pa dig froken Blom

    SvaraRadera
  4. Ser att stycke 4:a ar andrat. Sag han dig i ogonen och sa forlat nar han lamnade tillbaks.
    Kram pa dig froken Blom

    SvaraRadera
  5. Hej på er mina trogna läsare :)

    Nix, det var inte hjärtat han tog, det var en kapital-vara... och han har inte sagt förlåt och han har inte lämnat tillbaka den. Tror inte han skulle våga se mig i ögonen! Fegis! Jag ändrade stycket av en annan anledning.

    Självklart vill man tro gott om folk - blåögd som man är!

    Kramar från Fr. Blom

    SvaraRadera
  6. Bara läser och förundras över allt man inte vet.../B

    SvaraRadera

Bloggintresserade