Val är aldrig lätt

När jag lämnat Janne och Vålsjö för några dagar styrde jag bilen söderut, så långt söderut man kan komma i Sverige faktiskt. Falsterbo i mitt hjärta! Målet var alltså FalsterboHorseShow. Jag hade haft turen att få tag i en fantastiskt fin stuga att hyra denna sommar men pga mitt Hälsinge-äventyr blev det bara några övernattningsnätter, dock i goda vänners lag. Det var underbart att bara få vara ensam med mina närmaste vänner och utan kameror i några dygn. Därefter rullade bilen hem till mitt hus utanför Växjö. Efter att ha tvättat femtielva maskiner tvätt och sovit en natt i egen säng var det dags att packa om väskan. Nu skulle kosan styras mot Norge och Tromsö.

Jag körde till Arlanda och Janne skulle möta upp ungefär samtidigt. Vi bestämde att ses kvällen innan avfärd eftersom planet skulle lyfta redan tidigt nästa morgon. Vi hade bokat rum på Radisson på Arlanda och vi tog varsin öl i baren innan vi gick o la oss.

Efter en god hotellfrukost kollade vi gate och checkade in. Planet lyfte i tid, destination Oslo. Efter en bensträckare i Oslo lyfte vi äntligen mot Tromsö. Alla i vårt kamerateam var otroligt glada och nöjda att fått följa med till just Tromsö, som de ansåg var mycket häftigt. Stämningen var glad och uppsluppen, både Janne och jag kom in i gänget och vi var som ett enda stort kompisgäng som åkte ihop på en kul resa.

När vi landat skulle det filmas. Vi ställde gärna upp, det kändes numera som ett naturligt inslag i vardagen. Därefter åkte vi minibuss genom ett landskap som fullständigt gjorde oss alla stumma till en början. Sedan började vi samtidigt ropa i kör ”Kolla” - ”Kolla där” och alla pekade åt alla håll … något så vackert tror jag aldrig att jag sett tidigare! Vi stannande efter nån timmes åktur och käkade lunch på en kvarterskrog. Nyfångad fisk stod på menyn såklart! Underbart gott, sedan gick färden vidare genom höga berg med snö längst upp och gröna dalar, allt till ett silverblått hav och klarblå himmel … jag var tvungen att nypa mig i armen – var detta sant? var det en saga alltihop?

Äntligen var Janne och jag på resan ihop! Vi var fullständigt betagna i Nordnorges skönhet och nästa stopp var vid en strand där det låg ett gäng med renar. Alla tog massor av foton och kamerateamet var alldeles till sig av allt det vackra.

När vi kom fram till målet, Hamn i Senja, var det som att se ett vykort. När man trodde att man sett allt vackert så var det ändå lite vackrare! Vi fick en lägenhet som låg allra längst ut på bryggan. De hade bäddat jättefint i sovrummet med rosenblad i form av hjärtan utlagda, det var verkligen romantiskt. Champagnen stod på kylning och vi skålade för en trivsam tillvaro. Vi var fullständigt överens om att detta var den bästa resan vi kunde få.

Dessa dagar i Norge är ett av mina finaste minnen i mitt liv. Atmosfären var fantastisk, alla människor vi lärde känna, kamerateamet som vi kom nära, alla utflykter vi fick göra, otroligt god mat. Naturen måste upplevas! Flera kvällar när vi fick ensamtid gick vi iväg själva. En av kvällarna bestämde vi att gå upp på en mindre topp som låg nära hotellet. Det visade sig vara brantare än vi trodde men tävlingsinriktade som vi är båda två kom vi upp till slut. Väl där insåg vi att vi kommit rakt in i ett fiskmås- och gråtrutnäste. Vi blev attackerade gång på gång. Som närmast dök de rakt ner på oss och touchade Jannes keps. En annan kväll badade vi badtunna i form av en båt. En kväll gick vi till en grotta. En av dagarna gjorde vi båtutflykt på de s.k. ribbåtarna, det var jättehäftigt. Skärgården i Tromsö är enorm och storslagen. Vi fick klä på oss varma overaller som gjorde att vi kunde njuta utan att frysa. En dag skulle vi vandra och gick högt upp till en sötvattenssjö, som låg mellan bergstopparna, där vi fiskade, Läs: Janne fiskade och jag försökte men det gick inte så bra, vi gjorde upp eld och grillade korv istället. Näst sista dagen fick vi åka i en lyxyacht på valsafari. Yachten körde långt ut men det gick hög sjö utanför skärgården så någon val blev det inte i sikte.

På tal om val. Jag började fundera på om valet Janne gjort var rätt, självklart tyckte jag det, jag hade ju blivit förälskad, men vad kände Janne – egentligen?