Tre ska bli två

Luften surrade eller var det i mitt huvud ... nerverna dallrade, spänningen var påtaglig … vi var fyra stycken som gick omkring och försökte undvika att prata om det alla tänkte på. I dag skulle en av oss tjejer åka hem. Janne var om möjligt ännu mera pokerface än tidigare. Han höll sig för sig själv och sa nästan ingenting, jag försökte tolka hans spända käkar men det var helt omöjligt. Efter frukosten fick vi lite egen tid och jag tog kameran och gick på en liten fotosession. Vattenfallet, hjortarna, badplatsen – alla blev de föremål för min lins.

Så är stunden inne som alla väntat på men inte velat inse ska komma. Vi tjejer går upp till sommarstugan för att vänta in Linda. Hon ska först prata enskilt med Janne. Vi är väldigt nervösa, jag biter på naglarna, Josse röker … vi säger ingenting, tankarna far omkring, vi är nog lite vilse i spenaten allihop.

Så får vi tecken att gå ner mot sjön och sätta oss på en filt. Janne och Linda kommer. Lite kallprat och sedan frågar Janne om Anette vill vara kvar. Hon svarar såklart ja, därefter uppstår en stunds väntan … när han sedan frågar om jag vill vara kvar blir jag först ledsen för Josefinas skull men trots det infinner sig en lättnad inombords.

När Janne vinkat av Josse får vi veta att vi ska åka iväg. Jag tycker det känns skönt att få lämna gården för en stund, denna dagen har varit så känsloladdad att det behövs lite andrum någon annanstans.

Senare på kvällen blir vi skjutsade i bil ner till Ljusnan, vi ska få åka flotte. Att få guppa iväg ut på denna vackra älv tog först andan ur mig … fantastiskt vackert! I picknickkorgen finns vitt vin och räkor, ost och baguetter. Otroligt gott. Vi skojar och pratar och skålar för denna fina kväll. Det var oerhört befriande att få skratta! Efter att ha åkt ganska långt går vi iland i en kohage – passande! Vi sätter oss alla tre på slänten och beundrar den vackra solnedgången. Janne lägger sina armar om oss och jag känner hans värme. Funderingarna från tidigare under dagen gör sig påminda. Han frågade Anette först, betyder det något? Tankarna snurrar, luften surrar – är det vinet eller känslorna som gör mig svag? Solen sänker sig bakom horisonten och jag undrar stilla vad som ska hända härnäst …