Dream on!

I natt hade jag en konstig dröm, jag drömde att alla människor –utom jag– gick i slow motion, alla rörde sig jättesakta men pratade däremot jättefort, så fort att jag inte kunde höra vad de sa. Sen kunde jag helt plötsligt flyga, jag bredde ut armarna som blev till vingar och så lyfte jag. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var märkligt att jag flög så lågt och att jag även flög inomhus. Jag seglade mellan rummen och upp och ner för alla våningsplan. Det var inuti ett jättelikt hus med massor av rum och jag susade förbi i knähöjd på alla människor.

Varför drömmer vi? En dröm är ju en händelse i vårt undermedvetna, en psykisk upplevelse som oftast uppträder under REM-sömnen där den känns som en berättelse. Enligt forskare förekommer mental aktivitet även under djupsömnen men är då mera statisk, dvs det rör sig om enstaka situationer mer än om historier. Men innehåller drömmar sådant som stämmer med verkligheten? En dröm upplevs normalt sett som fullt verklig medan den pågår, men i samma ögonblick som vi vaknar upphör drömmen eller faller i glömska. Ibland har man kvar ett svagt minne av den. Skulle man väckas under den pågående drömmen minns man oftast mer om den.

Sedan urminnes tider har det varit lockande att försöka tyda drömmar till en djupare innebörd och ibland som förutsägelser om framtiden. Freud menar att drömmar är resultatet av inre konflikter mellan omedvetna lustar och spärrarna mot att utföra dessa önskningar. Dessa konflikter uttrycker sig i drömmarna som dold symbolik. En annan teori är att drömmar fungerar ungefär som ”träning” för riktiga situationer. Jag kommer kanske att inleda detta nya år med att acceptera att de flesta människor är lite långsammare än jag men även att jag kanske får försöka lära mig att kommunicera bättre? I ögonhöjd dessutom.