tisdag 5 januari 2010

Dream on!

I natt hade jag en konstig dröm, jag drömde att alla människor –utom jag– gick i slow motion, alla rörde sig jättesakta men pratade däremot jättefort, så fort att jag inte kunde höra vad de sa. Sen kunde jag helt plötsligt flyga, jag bredde ut armarna som blev till vingar och så lyfte jag. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var märkligt att jag flög så lågt och att jag även flög inomhus. Jag seglade mellan rummen och upp och ner för alla våningsplan. Det var inuti ett jättelikt hus med massor av rum och jag susade förbi i knähöjd på alla människor.

Varför drömmer vi? En dröm är ju en händelse i vårt undermedvetna, en psykisk upplevelse som oftast uppträder under REM-sömnen där den känns som en berättelse. Enligt forskare förekommer mental aktivitet även under djupsömnen men är då mera statisk, dvs det rör sig om enstaka situationer mer än om historier. Men innehåller drömmar sådant som stämmer med verkligheten?
En dröm upplevs normalt sett som fullt verklig medan den pågår, men i samma ögonblick som vi vaknar upphör drömmen eller faller i glömska. Ibland har man kvar ett svagt minne av den. Skulle man väckas under den pågående drömmen minns man oftast mer om den.

Sedan urminnes tider har det varit lockande att försöka tyda drömmar till en djupare innebörd och ibland som förutsägelser om framtiden. Freud menar att drömmar är resultatet av inre konflikter mellan omedvetna lustar och spärrarna mot att utföra dessa önskningar. Dessa konflikter uttrycker sig i drömmarna som dold symbolik. En annan teori är att drömmar fungerar ungefär som ”träning” för riktiga situationer.
Jag kommer kanske att inleda detta nya år med att acceptera att de flesta människor är lite långsammare än jag men även att jag kanske får försöka lära mig att kommunicera bättre? I ögonhöjd dessutom.

8 kommentarer:

  1. En l...å...n...g...s...a...m msk!5 januari 2010 kl. 20:34

    Ja kan man sin Freud och vad han kunde utläsa av drömmar där personer flyger så är det bara att instämma med föregående talare,TOPPEN!!!!!

    SvaraRadera
  2. Du är otrolig, Åsa! Det finns en mening med det som sker både när vi sover och är vakna.....
    Jag är övertygad om att DITT år är 2010!!
    Kram/I

    SvaraRadera
  3. Hej! Jag bloggar inte själv, så jag vet inte hur det funkar med kommenarer, om du får meddelande att du fått nya osv. Du kanske inte kikar bakåt och kollar, jag har som sagt ingen aning. Den här kommentaren är i allafall till ett inlägg nån vecka bakåt, där du skrev om det du tänker var kärnfamiljen förr. Jag gissar att familjerna var lika underliga som nu, men ingen visste om det eftersom det inte var något man fick prata om. Min fasters släktforskning visade att både farmor och farfar (1902) föddes av en kvinna som var älskarinna till en gift man. De sändes bort som fosterbarn. När mamman fått ordning på livet ett tiotal år senare, samlades alla ungar ihop och skulle fungera ihop som en ny familj, och de var inte ens helsyskon och visste inte vem som var deras pappa, fast alla trodde att de hade samma. Det var nog riktigt illa på sina håll och många barn som rycktes upp och for illa på olika sätt, men det fick man inte prata om. Så dagens öppenhet är klart bättre. Jag gillar också att fundera, filosofera och drömma! Kram Venus

    SvaraRadera
  4. Hej Venus! Jag gillar dina filosofier! Självklart var det inte bättre förr, i dag har vi ett upplyst samhälle där det finns en acceptans för "Familjen Annorlunda". Jag tror också på öppenhet och att det hos gemene man i dag, jämfört med förr, finns en annan slags respekt för hur andra har det. Inget är mer rätt eller fel än hur man själv lever. Kärlek är det viktigaste, och tillit. Finns det kommer tryggheten. Oavsett köns- eller föräldra-tillhörighet. Kram från Åsa

    SvaraRadera
  5. hejsan! Ska bli så kul att träffa dig igen, vi syns snart, många kramar Inger

    SvaraRadera
  6. Hej!
    När du sover kopplar du av från dagens stress och funderingar, då tror jag att din "Hjälpare" vägleder dig. Det sker oftast omedvetet men kan säkert även vara genom drömmen, så din reflektion är nog inte så fel.
    Kram på dig fröken Blom.

    SvaraRadera
  7. Hej fröken Blom. Vi vet om varandra vilket inte har särskilt stor betydelse, men ser en annan sida när jag läser vad/hur du skriver.../B

    SvaraRadera

Bloggintresserade