Äntligen framme!

Regnet fortsatte, det var ett ihärdigt regn och de norrländska myggorna gjorde entré på mig – det var en bekantskap jag gärna kunde varit utan!

Men så ÄNTLIGEN skulle jag få köra till Jannes gård Vålsjö, strax utanför Järvsö. Jag körde förbi flera gårdar och intuitivt kände jag efter om det kunde vara Jannes gård som jag närmade mig. Vägen gick genom ett böljande vackert och grönskade landskap med kullar och berg. Det kändes som man körde i en dalgång på väg mot Vålsjö. Efter flera kilometer såg jag hjorthägnet på vänster sida och förstod att jag började närma mig. Ett vattenfall drog min blick till sig på höger sida och sen såg jag att jag kände igen mig. Här var det! Jag tog höger och filmteamet var på plats för att filma min ankomst. Så fort jag vred av motorn blev jag nervös. Tänk om det skulle kännas konstigt att se honom igen? Tänk om han var annorlunda hemma? Jag hann inte fundera mer utan gick ut och tog min packning och gick mot dörren, jag förstod att huset rakt fram var hans permanentboende. Innan jag hunnit ända fram öppnades dörren och Sickan kom utrusandes. Just då tittade solen fram. Janne hälsade välkommen och jag fick en kram. Han frågade om resan gått bra och vi gick in. Han visade var jag skulle bo. Därefter gick vi till köket där Josefina och Inger redan satt. Det första som slog mig var att det var ett hemtrevligt hem men ganska olikt min stil. Detta såg mer ut som ett barndomshem från 70-talet där det mesta fått stå orört. Gemytligt och familjärt. Det andra som slog mig var att Josefina hade en exakt likadan klänning på sig som jag hade haft på Sundbyholm den dagen när vi fått våra blombuketter.

Janne bjöd på fika och god hemlagad kaka (av mamma?). Därefter var det dags för honom att åka och hämta Anette på stationen. Jag, Josse och Inger blev lämnade kvar och passade på att gå husesyn. Ett ganska stort och rymligt hus med potential. Det började klia i min inredningsådra direkt …

Det tog lång tid innan Janne och Anette var tillbaka så vi började nästan att bli oroliga. När de äntligen kom och alla var installerade i huset och det var bestämt var vi skulle sova så fick vi en rundvandring på gården. Tjurarna var väldigt söta, både de unga och de äldre. När kvällen kom hade Janne förberett för grillning. Köttet var marinerat och luktade himmelskt. Vädret fortsatte att vara av växlande natur så ute kunde vi tyvärr inte sitta men väl på logen. Janne städade undan och jag och Anette stod i köket. Det dukades upp och det blev väldigt lyckat med många tända ljus som vi till slut hittat, Josse letade som tokig efter värmeljus i hela huset! Till köttet blev det klyftpotatis och sås. Såsen är en historia i sig, men det vi en annan gång! Köttet var fullkomligt ljuvligt – hjortfilén var så otroligt god att det är svårt att finna sig i att äta något annat efter det. Janne bjöd på snaps och öl och vin och whisky till maten. När vi till slut gick och la oss denna första kväll på gården kände jag mig nöjd, inspirerad och mycket mätt. Inger och jag sov i samma rum och hon fick Sickan som sällskap i sin säng. Vid ett tillfälle på natten vaknade jag av att det lät från Ingers säng ...