Fyra ska bli tre …

Det är lördag, solen strålar från en klarblå himmel och det är en varm bris – vi dukar en fin frukost ute med blått tema. Vi visste inte vad denna dag heller skulle bjuda på men när vi plockat undan från frukosten så ska vi samlas vid garaget i oömma kläder.

Janne hade förberett att vi ska måla om garaget. Både Anette och jag har tagit jobbarkläder på oss, Josefina är den enda av oss som är mera tjusigt klädd, hon har en vit bomullsklänning! Vi skulle måla med rödfärg förstås och jag tar på mig den grannlaga uppgiften att röra. Först fick vi plocka undan lite bråte och sedan kom Janne med mera färg och nya penslar. Anette börjar med att skrapa och sopa ytterväggarna. Jag har inga bekymmer med höjdskräck så jag tar stegen och målar det som är högst upp. Josefina och Inger ger sig i kast med att måla gaveln. Anette hann aldrig börja måla för Janne kom och ville ha med henne på ensamdejt – de ska åka till hjortarna. Jag tycker inte det känns så kul just då – jag ville också hälsa på hjortarna. Men, men, nu är det som det är och det är bara att gilla läget. Jag målar och målar och målar och målar och tränar lite armhävning som avkoppling. När Josefina och Inger målat klart gaveln så gör Josse något roligt, hon skriver ”Josse -09” och ritar ett hjärta med målarpenseln inne i garaget. Jag känner på mig att Janne inte skulle gilla det men hör att han säger nåt klämkäckt om ”bomärke”.

När vi är färdiga med målningen och Anette och Janne äntligen kommer tillbaka får vi lite tid att duscha och byta om. Snart ska det bli ”utröstning” och vi får veta att Linda är på väg. I en intervju säger jag att jag tror det blir Josse som får åka hem, varför jag tror det beror på att hon reagerade så starkt när Janne pratade om slakten. Sedan har hon en liten fobi, hon är väldigt rädd för spindlar. Personligen kan jag tycka det borde vara jättesvårt att tänka sig ett liv på landet ihop med en köttbonde i en miljö som kryllar av spindlar.

Men det är Janne som väljer, och när Linda dyker upp sitter vi på filten uppe på ängen. Solen strålar och vädret är underbart. Först blir det lite kallprat och sedan väljer Janne att fråga Anette först, om hon vill vara kvar på gården. Hon svarar ja och ser glad ut! Därefter frågar han mig och jag blir såklart jätteglad, tror jag har svårt att dölja min glädje som riktigt bubblar inombords! Efter en stunds tystnad ska han så välja mellan Josse och Inger. I denna sekund tror jag faktiskt ingen vet, mer än Janne … när han så frågar Josefina om hon vill stanna kvar på gården ser hon faktiskt lite chockad ut.

Det blir alltså Inger som får åka hem … jag är kluven inför det, samtidigt som jag lärt känna Josefina och gillar hennes personlighet så gillar jag Ingers värme. Och eftersom hon och jag bott och sovit i samma rum har vi kommit ganska nära varandra. Det är med vemodig känsla jag säger ”Hejdå” till Inger.

Eftermiddagen övergår till kväll och snart visar det sig att vi får världens överraskning!