Toppen på toppen!

Jag vaknade denna morgon till att solen strålande in genom fönstret och kittlade mig i näsan, jag hade glömt att dra ner rullgardinen kvällen innan. Sickan har börjat vänja sig att det ”finns damer i huset” som Janne uttrycker det. Dörren stod lite på glänt och Sickan slank in och tittade på mig. Hans pigga ögon sa ”dags att stiga upp nu va?”. Det tog dock inte många sekunder förrän han hade hoppat upp och gosat in sig under täcket. Så var det med den karaktären! Jag steg försiktigt upp och lät Sickan ligga kvar. Jag gick ut i köket och gjorde te. I dag skulle både Anette och jag få gå på ensamdejter med Janne.

Det var en fin dag och solen sken från klarblå himmel, det verkade ju lovande. Varken jag eller Anette visste vad Janne hade för planer. Lite senare på förmiddagen fick vi veta att jag skulle följa med på en picknick med Janne, vi skulle få lunch med oss. Eftersom det var varmt ute tog jag på mig shorts och linne.

Målet för picknicken var toppen på Klacken! Dit hade jag ju redan gått ett par gånger men det är så oändligt vackert däruppe att jag absolut inte kan få nog. Jag älskar alla naturupplevelser i allmänhet men kom att bli fullständigt knockad av naturens skönhet i trakten kring Järvsö.

Väl uppe på Klackens berghäll satte vi oss och mumsade på lunchen och skålade … i cider och vatten … men oavsett vad det var för dricka så var det trevligt och mysigt. Janne la armen om mig flera gånger och vi pratade avslappnat och skrattade mycket. Det blev även några pussar. När jag vid något tillfälle sa jag att det var gott (jag menade att pussen var god) så sa Janne ” än är det inte slut, det kanske är början på något nytt”. Av stundens ingivelse svarade jag: ”Det tummar vi på” … Janne sträckte fram tummen utan tvekan och sedan tror jag inte någon av oss tänkte mer på det. Det var mest en kul grej, jag menade inget särskilt och det tror jag inte att Janne gjorde heller. Jag har ett motto jag brukar leva efter: ”Lev i nuet och känn att du är nöjd just där du är” och ungefär så kände jag i denna stund.

När vi kom tillbaka till gården gick jag och la mig för att vila lite. Anette höll på att göra sig fin. Hon är duktig på att sminka sig och hade en fin klänning. Jag förstod att de senare skulle ge sig iväg på middag. När jag blivit själv lagade jag kycklinggryta med ris, thaiinspirerat med grön curry och lime. Efter att jag ätit tog jag en promenad med Sickan. Tiden gick oändligt långsamt. Jag tränade lite. Jag duschade och kollade sen var det var på tv. Jag funderade på hur Janne och Anette hade det.

Jag kunde inte sova, zappade mellan kanalerna på tv, kunde inte koncentrera mig. Jag tittade på klockan, minuterna sniglade sig fram. Vid midnatt hörde jag hur det skramlade i hallen. När de kom in i vardagsrummet så var de väldigt fnittriga, säkert hade de fått dricka något annat än cider … de berättade att de ätit middag i ett vackert lusthus, att det både regnat och varit soligt samtidigt. Jag har ganska torr humor ibland och fällde kommentaren ”det var ju lustigt” … Janne frågar efter en stund hur vi känner det inför morgondagens val. Anette svarar ”nervöst”, jag svarar ”jobbigt”. Det jag inte visste då var hur rätt jag skulle få …