Att smita

...ifrån sitt reguljära arbete med små kissemissar och skriva en liten, väldigt kort krönika fröken Bloms blogg gör jag så gärna! När man betänker hur många timmar man gör annat än arbetar så anser jag att varje människa bör sätta sig ner lite då och då och bara göra ingenting. Och med ingenting menar jag naturligtvis något annat än det man vanligtvis gör. Ingenting kan man knappast göra. Tänker gör man ju i princip alltid, mer eller mindre och mer eller mindre koncentrerat, framför allt.
Idag då jag gjorde ingenting passade jag t ex på att tänka på småfåglarne. Di små behöver nu genast utfodras om man ska ha några små tättingar, mesar och oxar att titta på och förnöjas av i vinter. Ut och spika upp en fläsksvål på ytterdörren! Ett vänligare mottagande kan väl ingen få? Varför hänga upp en färgglad krans på dörren, utan den minsta nytta för våra vänner fåglarna? Nej, tacka vet jag en präktig fläsksvål.
Jag tror fåglarna håller med mig. Till våren brukar den förvisso bli lite solkig, inte längre så spänstig och vit utan mer brun och slapp. När den också börjar droppa och man riskerar att halka utför trappen på fettdropparna, ja då, men först då, får man plocka ner den för säsongen.
Då kan man dra nytta av det lilla fett som finns kvar till att putsa skor eller blanka sadel och seldon med t ex.
Ja, då hoppas jag att ni och fåglarna får en riktigt härlig vinter!



Tänk dig en fläsksvål på den här dörren. Härligt!