Den allra första att få veta var min son. Min coole 15-åring som tar allt med upphöjt lugn … han sa bara ”Var det han med lilla hunden du sökte till?”. När jag nickade förstummat sa han ”Go for it!” … Jag ringde min mamma och min ena bror. Mamma tyckte nog det var lite pinsamt, särskilt om jag skulle komma att göra bort mig ”I tv och allt” som hon uttryckte det … min bror bara skrattade och sa att det var ju typiskt mig. Vad han menar med det är väl att jag alltid gillar att göra annorlunda saker och att det brukar hända grejer när jag är med. Det som fick mig att ta det avgörande beslutet var ändå min son, för mig var det väldigt viktigt vad han kände och tyckte i detta fall.
Helgen gick och tankarna åkte än hit och än dit. Skulle jag acceptera att vara med? Min son hade redan accepterat men skulle jag vilja hänga ut mig själv som person och mina eventuella känslor inför hela svenska folket? Måndagen kom och Sofia ringde igen. Jag sa ja men hörde själv att jag tvekade. Jag visste nog inte vad jag gav mig in på … Jag fick post några dagar senare där vi hälsades välkomna till Syndbyholms slott utanför Eskilstuna. Lite hålltider och programpunkter för vad som skulle hända de kommande dagarna. Eftersom jag har dryga 40 mil till Eskilstuna bestämde jag mig tidigt för att ta bilen. Dels gillar jag att köra bil och dels tycker jag om friheten det medför att kunna åka hem när man vill utan att behöva ta hänsyn till tåg-, buss- eller flygtider.
Dagen innan avfärd till Sundbyholm hade jag fortfarande inte packat. Jag är fullständigt hopplös när det gäller att packa. Jag skjuter på det tills det är allra sista sekund och då härjar jag runt i garderober, lådor och hittar ingenting – inser att favoritblusen inte är tvättad, inser att jag borde köpt nya underkläder … Förbannar senaste rese-/flygbolag som hade sönder min resväska …”Blir det varmt eller kallt väder?” ”ska vi förväntas bada?” ”vilken klänning passar bäst?” tankarna virvlade i mitt huvud och jag somnade utmattad och tänkte ”det löser väl sig” …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar