Dagarna gick och jag kom aldrig längre än till tanken på att skriva det där brevet. Men så sent en kväll när jag satt vid datorn och hade noll inspiration för det jobb jag hade framför mig, öppnade jag ett nytt dokument och började istället skriva på ett brev till bonden Janne. Jag skrev öppet om vem jag är, vad jag sysslar med och kortfattat om mina värderingar på livet i största allmänhet och förhållanden i synnerhet. Jag bifogade några bilder, både en ansikstbild och helbild. Ansiktsbilden föreställer mig och en häst från en tävling, det hade gått ganska bra så det syns att jag är glad. Just denna bild gillar jag själv för den personifierar glädjen jag känner tillsammans med hästar. När jag skrivit färdigt brevet var det långt över midnatt men jag daterade brevet och insåg att det var min farmors födelsedatum … min älskade, älskade farmor som tyvärr inte är i livet. Men som en liten hyllning till henne tänkte jag att det kanske var någon mening med det.
Kommande dagar hade jag, som vanligt, mycket att göra – både på jobbet och i stallet med hästarna. Brevet föll i glömska igen och först efter någon dryg vecka gjorde en kompis mig uppmärksam på om huruvida jag hade sökt till bonden som jag nämnt? ”Nej, det har jag alldeles glömt bort” svarade jag då. Hon var envis och bad mig skicka brevet för hon hade också sett presentationen och trodde att vi skulle passa bra ihop. Jag gick in på internet på Tv4-play och kollade trailern på Janne om och om igen. Jag kunde inte bestämma mig, skulle jag våga skicka iväg brevet eller inte? Det var lördag eftermiddag och senare samma kväll var jag bjuden på fest. Dagen efter, på söndag morgon vaknade jag med en klar insikt; självklart skulle jag skicka brevet. Kvällen innan hade mina tankar vandrat iväg, vad ville jag med mitt liv, fanns det någon för mig, leva ensam resten av livet ville jag inte. Jag satte mig vid datorn och öppnade upp brevet. Klickade mig fram till tv4.se och läste instruktionerna för hur man skulle skicka sitt brev och insåg att det var för sent. Flera dagar för sent till och med. ”Aj då” for igenom min skalle. Men nu hade jag ju bestämt mig, några dagar hit eller dit kunde väl kvitta. Är det meningen så är det, tänkte jag. När jag tryckt på ”skicka” så såg att jag hade glömt att ändra datumet för när jag skrev brevet … det vill säga, jag hade daterat brevet den 26 maj och det var nu den 7 juni. Sista dagen för att skicka sitt brev hade varit den 4 juni. Nåväl, om nu min farmor haft ett finger med i spelet tidigare i mitt liv så hade hon det nu ytterligare en gång.
Efter några veckor ringde det ganska sent en fredag kväll på min mobil. Okänt nummer visade sig vara Sofia från TV4. Hon frågade om det var jag som skrivit ett brev till bonden Janne och sa sedan att han valt ut mitt brev som ett av de tolv brev han gillade allra bäst ur sin brevhög. Hon sa samtidigt att han var en av de bönder som fått flest brev och som programmet skulle komma att följa. Jag blev lite paff eftersom jag ju skickat in mitt brev för sent, men det hade tydligen ingen betydelse i detta läge, han hade fått brevet i alla fall. Jag fick helgen på mig för att fundera på om jag ville acceptera att vara med eller inte, hon skulle återkomma på måndag. Just där och då flög en miljon fjärilar i magen på mig … ”men herregud, vad har jag gjort?” tänkte jag …
Det glädjer mig att jag har fått ytterligare en blogg att följa. Den kommer med all sannolikhet att förgylla min tillvaro!
SvaraRadera