Vidare!

Gruppdejten bjöd på öppet landskap med vackra böljande rapsfält. Vi skulle ha picknick i det gröna – härligt! Väl framme visade det sig vara uppdukat med vackra filtar och mjuka kuddar i en fantastisk glänta mellan rapsfälten. Lyktor i olika färger hängde i träden och allt kändes genomtänkt och romantiskt. När vi slagit oss ner bjöd Janne med en skål saké och det dukades upp till sushi – alltigenom i japansk anda. Nu tillhör inte sushi mina favoriter men det var gott ändå. Jag hade mycket trevligt och lät mig berusas av både saké, japansk öl och den goda utsikten som gav vissa insikter.

Janne bjöd några av oss på enskilda dejter. Katarina och Veronica fick gå iväg. När det var min tur blev jag glad, jag ville verkligen få ensamtid med Janne. Vi gick iväg på en vacker skogsväg och nu värmde solen skönt igen. Vi pratade om allt möjligt och vid något tillfälle snuddade våra armar – det gick som en elektrisk stöt igenom mig. ”Va? höll jag på att falla för denna karl?” hann jag tänka – sen var förtrollningen bruten av någon i filmteamet som ville ha oss från en annan vinkel. Vi gick fram och tillbaka på både skogsvägen och igenom rapsfälten. Efteråt var det dags för enskilda intervjuer av var och en. Jag var upprymd och fick säga om saker gång på gång tills scriptan Lotta var nöjd.

Sedan var tiden inne som alla var nervösa för. Det var när Janne skulle välja ut vilka fyra han ville ha med sig hem till sin gård. Stämningen stegrades bokstavligen och det drog ut på tiden. När Linda äntligen kom var alla rejält taggade. Janne frågade först Josefina, sedan Anette, sedan Inger ... därefter en stunds paus … Nu var jag riktigt nervös och trodde kanske att jag gjort bort mig någonstans … men så till slut, frågade han ”Åsa, vill du följa med mig hem till gården?” Jag svarade såklart ”Ja, det vill jag gärna”. Det kändes pirrigt och förväntansfullt på samma gång.

Senare samma kväll när jag var på väg upp till hotellrummet råkade jag ut för en av deltagarnas dåliga humör … min inställning till det är att jag tar ingen skit från människor jag inte respekterar.

Full av intryck, insikter och känslor somnade jag fullt påklädd i framstupa sidoläge ... väck inte den björn som sover, for igenom huvudet - men vad menade jag med det egentligen?